Infoa koronaviruksesta

-Jag har velat bli läkare ända sedan jag var barn, säger Maija Räsänen, överläkare i lungsjukdomar vid Malmska. Hon var inspirerad av sin egen mamma, som i tiderna jobbade som hälsosyster. Maija övervägde egentligen aldrig några andra alternativ, för hon var säker på sin sak. Det var inom vården hon ville jobba. Maija trivs med patientarbetet och tycker att det bästa med läkaryrket är att känna att man kan hjälpa andra människor. Hon är född i norra Savolax, har studerat i Uleåborg och specialiserat sig Helsingfors. Sedan många år tillbaka är hon bosatt i Jakobstad, men hur hamnade hon egentligen här? -Min man är från Jakobstad och vi träffades när vi båda studerade i Uleåborg. Efter att ha bott några år i huvudstadsregionen valde vi att slå oss ner här, förklarar Maija. På fritiden ägnar hon gärna åt avkopplande aktiviteter. Hon tillbringar ofta tid i skog och mark, men yoga är också ett intresse som ligger henne varmt om hjärtat.

Smärta kan komma plötsligt och gå över snabbt. Den kan också bli långvarig och pågå i flera månader eller år. Smärta påverkar oss både fysiskt och psykiskt, men det finns hjälp att få! På fysiatriska polikliniken vid Malmska är långvarig smärta från stöd- och rörelseorgan i fokus. Här undersöker, vårdar och rehabiliterar vi dina besvär. - Behandlingen kan bestå av allt från en enkel kortisonspruta till fysioterapi och medicinering mot till exempel sömnsvårigheter, förklarar överläkare Annica Sundberg. Fysiatern samarbetar med en rad specialister från olika enheter. Tillsammans med klienten utarbetas en vård- och rehabiliteringsplan, där både psykiska, fysiska och sociala faktorer tas i beaktande. - Med konservativ vård, som till exempel fysioterapi, uppnår man ofta goda resultat, säger Annica.

I sommar samlar de på sig värdefull erfarenhet, men de gör också skillnad för andra. Det är Lina och Jennie vi talar om. Båda två blev färdiga med sina studier till närvårdare tidigare i våras. Nu jobbar de som vikarier inom hemvården i Bennäs respektive Esse, och ingen av dem ger några som helst intryck av att vara nybörjare. Hur hamnade de här? Lina har redan under två års tid hoppat in som hemvårdare på olika ställen då hon haft möjlighet. Jennie har i sin tur praktiserat i Esse och hörde sig för om det fanns lediga platser när hon blev klar med sina studier. På den vägen är det, och båda trivs de med sina jobb. - Det är fritt arbete med varierande rutiner, samtidigt som vi har ett stort ansvar, säger Lina. Jennie håller med, och tillägger att det är något alldeles särskilt med den frihetskänsla som förflyttningen mellan olika klienter ger.

Anna och Birgit är inga ungdomar längre, men i sinnet är de beundransvärt unga. De har båda dryga nittio år på nacken. Det är svårt att tro när de intresserat sätter sig ner för en pratstund på hemmets bakgård. Med ålderns rätt har fysiken försämrats, och därför behöver Anna och Birgit hjälp i vardagen. Den får de på Sandlundens servicehem i Larsmo! -Här är det bra, konstaterar Birgit. Det är tryggt och vi har allt vi behöver, fortsätter hon. Birgit flyttade in så sent som i juli förra året. Hon lider mest av sin dåliga syn eftersom den hindrar henne från att kunna handarbeta, men hon rör gärna på sig utomhus. Det gjorde hon också som yngre, speciellt under den period som hon jobbade som dagmamma. - Vi kunde tillbringa hela dagar utomhus, och när min man gick i pension flockades barnen runt honom på gården, minns hon. Anna, som bott på Sandlunden redan i mer än tio år, bygger gärna pussel, men det händer sig också att hon blir medbjuden på en och annan tacokväll. Då är det hennes barn och barnbarn som har ett finger med i spelet.

- Att jobba på ett boende handlar mycket om sjukvård, säger Ann-Britt. Vården går alltid först, men ibland önskar man att det skulle finnas mera tid för att sätta sig ner och prata med klienterna, fortsätter hon. Ann-Britt är närvårdare och hon jobbar på Sandlunden i Larsmo. Serviceboendet ligger naturskönt placerat med utsikt över böljande ängar, och på promenadstråket utanför byggnaden syns klienter som är ute och njuter av den friska luften. Våren i Sandlunden har sett annorlunda ut för både klienter och personal. I normala fall fylls dagarna av olika sorters aktiviteter, men de har alla strukits från agendan till följd av coronarestriktionerna. - Normalt ordnar vi allt från musikstunder till bingokvällar, så det är något som klienterna har saknat. Frisörbesöken och fotvården har också strukits, och dessutom har det känts tomt utan besök från klienternas anhöriga, berättar Ann-Britt. Det vackra sommarvädret är därför ett välkommet inslag i deras vardag. Det möjliggör mera utevistelse och plexiglasen, som placerats utomhus, gör att klienterna kan ta emot besök av sina nära och kära. Meddela personalen på förhand om ert besök, så att besöken kan ordnas i enlighet med hygieninstruktionerna.

-Vi arbetar alla mot samma mål och hjälper varandra då det behövs, säger Ann-Britt. Det är den fina arbetsgemenskapen på serviceboendet Sandlunden i Larsmo som hon syftar på. Ann-Britt och Amanda är båda närvårdare till yrket. De har flera års erfarenhet av att jobba med äldre, och vet att en positiv sinnesstämning smittar av sig på klienterna. -Det är viktigt att vi kommer till jobbet med ett gott och peppande humör, förklarar Ann-Britt, och Amanda nickar instämmande. Amanda utbildade sig i Karleby, och passade på att lära sig finska i samma veva. Ann-Britt skolade om sig som vuxen. Hon berättar att de erfarenheter som hon har sedan tidigare har gett henne god människokännedom. Den drar hon stor nytta av i rollen som närvårdare. - Jag har blivit bra på att ta människor, och det behövs i vårt yrke som är väldigt socialt, säger hon. Som motvikt till jobbets sociala tillvaro njuter både Amanda och Ann-Britt av en kravlös fritid i skog och mark. Sommarstugorna ute i skärgården lockar allra mest nu när det nalkas semester. Där laddar de sina batterier och återvänder sedan till jobbet, återigen redo att sprida sin positiva energi bland Sandlundens klienter.

Vi får vi återigen besöka våra nära och kära på äldreboenden – men med plexiglas emellan. Besöksförbudet till följd av coronaviruset har lett till att vi är många som inte träffat våra äldre anhöriga på flera månader. De flesta har försökt hålla kontakten på andra sätt, men telefonsamtal och digitala lösningar ersätter förstås inte att man ses fysiskt. Trots lättade restriktioner gäller det att vara försiktig. Träffarna sker fortfarande utomhus, och kramar och fysisk kontakt ska man undvika. Det är också tillåtet att röra sig utomhus tillsammans med den boende, men då ska den anhöriga använda skyddsutrustning och vara fullständigt frisk. På många äldreboenden ställer man plexiglaset till exempel på ett bord, vilket gör att man tryggt kan sitta mitt emot varandra och prata. Tänk också på att vara i kontakt med boendet på förhand för att boka en tid för träffen. Vi önskar er en trevlig sommar med många givande stunder tillsammans med era äldre!

THL har sammanställt ett mångsidigt informationspaket om sommarhälsa. Här hittar du svar på de vanligaste sommarfrågorna. THL on koostanut monipuolisen tietopaketin kesäterveydestä. Täältä löydät vastauksia yleisimpiin kesäkysymyksiin. https://thl.fi/sv/web/thlfi-sv/aktuellt/kampanjer/sommarhalsa

Vem döljer sig bakom maskerna? Hemvårdens sommarvikarier Lina och Jennie! Sedan mitten av mars har hemvårdarna dragit på sig munskydd så fort de inlett sina arbetsskift. Munskyddet gör det aningen svettigare och tyngre att jobba, och för klienterna blir det knepigare att känna igen sina vårdare. - Från och med nu får vi välja om vi använder munskydd eller visir, berättar Jennie. Idag bar jag visir och en av mina klienter blev så glad när hon kunde se mitt ansikte. Dessutom var det en lättnad att kunna andas, säger Jennie och ler. När Lina kliver innanför dörren hos sina klienter med ansiktet täckt hör hon dem ofta rabbla upp flera efternamn. Hon har nyligen börjat som sommarvikarie, och klienterna känner inte alltid igen henne då munskyddet är i vägen. Därför känns visiret som ett välkommet inslag i den arbetsvardag som nu råder. -Klienterna frågar nog ibland hur länge vi ska bära munskydd. De kanske hunnit uppleva andra virusepidemier men det är ändå ovant med nya rutiner. Förr i tiden var det kanske inte lika noggrant, funderar Lina. Coronavåren har varit en annorlunda tid för oss alla, och särskilt för dem som jobbar inom vården, men att försiktighet lönar sig är något vi alla kan hålla med om.