Barn i kris

Till dem som kommer i kontakt med sörjande barn

  • Barns reaktioner på en nära anhörigs bortgång kan ta sig olika uttryck, barnet kan reagera med t.ex. tillbakadragenhet, rädsla, klängighet, oro, irritation, ilska, orolig sömn och försämrad aptit.  Barn reagerar olika beroende på bl.a. ålder, utvecklingsnivå och personlighet.
  • Ge barnet omtanke, omvårdnad och trygghet. Barnet mår bra av kroppskontakt och närhet. Visa att barnet tillhör och behövs i en familj och även i andra grupper,  t.ex. en dagisgrupp.
  • Barnet mår bra av att de dagliga rutinerna återupptas ganska snabbt efter dödsfallet. Det inger trygghet.
  • Kom ihåg att leken är en viktig kanal för barnet att hantera sin sorg. Att måla, rita och skriva är också ett bra sätt att bearbeta sorgen på. Barn, liksom vuxna, mår bra av att röra på sig, gärna utomhus.
  • Lyssna till barnets uppfattning om den traumatiska händelsen (och det som hände sedan). Ställ öppna frågor.
  • Lyssna till barnets tankar om döden, begravningen, den avlidne. Barnet måste få känna sig involverat.
  • Stärk positiva minnen av den som dött. T.ex. kan man visa bilder av den döde och göra en minnesbok.
  • Bekräfta att det barnet känner är normalt, men barnet måste få veta att det inte var han/hon som medverkade till dödsfallet (barn tenderar att tro att det var helt eller delvis deras fel att personen dog).
  • Berätta fakta om dödsfallet. Ibland kan det vara bra att inte berätta precis allt, men det man väljer att berätta måste basera sig på saklig information. Använd ord som barnet kan förstå.
  • Barnets deltagande i begravningen bör förberedas genom att man berättar hur det går till. Barnet bör få vara i närheten av en trygg person. Barnet kan lägga en sak eller teckning i kistan eller på graven.
  • Håll kontakt med skolan/daghemmet. Barnet behöver ofta uppmärksamhet, möjlighet att berätta om sina upplevelser och visa sina känslor.
  • Om barnets allra närmaste anhöriga inte orkar stötta och se barnet i dess sorg, är det bra om någon annan för barnet trygg person kan engagera sig  tills de närmaste anhöriga har återfått en del av krafterna.
  • Dölj inte de egna känslorna för mycket.

Källor: Marie Fältstam: Att bemöta barn i sorg. C-uppsats. Mitthögskolan och J. William Worden: Sorgerådgivning och sorgeterapi. 

Jakobstadsnejdens krisgrupp

Senast uppdaterad 18.05.2018